Trädgårdsbestyr

Helgen har gått åt till massa trädgårdsbestyr.

Idag var jag och pappa på Trädgårdsmässan. Fick tag på en liten trädgårdsalv som nu pryder sin plats i stenpartiet, tillsammans med några perenner som jag också köpte och planterade ikväll.

Har även hunnit olja in det lilla som behövdes på nya utemöblerna, räfsat, gödslat och målat ett varv grundmålning på ena delen av Vingas säng.

Känns som om vi kört på i 320 hela helgen, så nu ska det bli sweet med en smörgås och en kopp kaffe i soffan! :-)

Gomorron :D

Nu är våren på intågande, vilket betyder att jag vaknar ur min vinterdvala. :-D Det är som om molnen försvinner från mitt huvud i takt med att de försvinner från himlen. Såååå skönt.

Massor av jobb tinar fram här hemma också. Fixa utemöbler, räfsa, sopa, olja balkongen och fixa lite vårfint ute, putsa skiiiiitiga fönster, tvätta bilen och byta däck, byta gardiner och storstäda inne osv. Åsså har vi ju dragit på oss en gammal gammal imperialsäng som Vinga ska få, så den måste vi måla också. :-)

Det vi hunnit med än så länge är bilen, utemöblerna och att putsa och tvätta sängen med målartvätt. :-) Det tar sig. :-D

Jo, och så har vi ju varit i Lissabon för en vecka sen. :-)

Maken och jag på tu man hand för första gången sen vi blev föräldrar. Det var välbehövligt och det hade gått kanon för morfar att ta hand om dottern vår. Jätteskönt! :-)

Lissabon är i alla fall en fantastisk stad. Vacker, spännande, gemytlig och trevlig. God mat och god dryck, ok priser och bra shopping, mycket att se och göra. Mycket sweet med andra ord. :-D

Maken och jag tog det bara lugnt hela helgen. Vi gick och gick och gick i och för sig, men vi stressade inte ett jota. Helt underbart. :-D Vi kikade på det vi fann i vår närmiljö, åt gott och länge och bara umgicks. Shoppade lite men kikade mest. :-) En mycket trevlig helg med andra ord.

På vägen hem mellanlandade vi (igen) i Madrid och sov där en natt - på VÄRSTA LYXHOTELLET!! :-o
Det var lite coolt. Vilken frulle de dukade upp på morgonen. :-o Wow! Hade önskat att vi haft en extra timme på oss att njuta av den ordentligt, men vi fick oss en smakbit iaf. :-D

Lissabon - här kommer vi :-)

Ja, nu är det ganska nära. På torsdag drar maken och jag till Portugals huvudstad över helgen. Det känns både jättekul, härligt - och skrämmande.

Det blir första gången jag är ifrån dottern mer än ett dygn. Kommer sakna henne så det gör ONT överallt, men samtidigt är det nog en bra träning för hönsmamma Millan.. ;-)

Ser väldigt mycket fram emot god mat, vin, sovmornar och hotellfrukostar. :-D Tror även att maken och jag behöver lite vuxentid ihop så det blir nog bra.

Och dottern, ja hon får ju vara med morfar, så henne lider det knappast nån nöd på heller skulle jag tro. ;-)

Hårt arbetande småbarnsmamma söker....

... mera tiiiiid!

Att vara mammaledig var ett heltidsjobb. Att jobba, hämta och lämna på dagis, laga mat, diska, städa, tvätta och ta hand om barnet är TRE heltidsjobb. Minst.

Det dyker hela tiden upp grejer som jag vill/borde/måste göra men som jag inte hinner med ens om jag försöker. Det känns som om armarna blir längre och längre för att alla drar i mig från olika håll. När spricker en gammal kropp av påfrestningen tro?

Tränar mig aktivt på att säga NEJ och att inte få dåligt samvete efteråt. Det går... sisådär, som väntat med andra ord... :-/ Bara att fortsätta försöka antar jag... Hur gör man för att prioritera här i livet, utan att göra varenda människa runt omkring sig besviken? Eller sig själv för den delen. Brukar allt som oftast bli just jag som hamnar i kläm i mitt eget liv. Är inte det ganska underligt? Lever jag inte mitt liv för min egen skull? Eller, ja, jag LEVDE (borde ha iaf) mitt liv för min egen skull innan jag blev mamma förstås, nu finns det bara en boss of me - dotra mi! ;-)

Att vara en arbetande mamma innebär förutom stress ett ständigt dåligt samvete och en känsla av att inte räcka till någonstans. Träffa sitt barn ett par timmar om dagen, om ens det, känns alldeles för lite för mig. Det känns så FEL att "samhället" ska ta hand om och uppfostra mitt barn, när det faktiskt är jag som satt henne till världen.

Jag vidhåller min åsikt att ALLA borde jobba halvtid. Tänk vilket kvalitetsliv man skulle ha möjlighet att få då? Man skulle kunna göra roliga grejjer utan att de behöver leda till dåligt samvete på annat håll, man skulle få jobba och komma ut och göra nytta och träffa folk och stimulera hjärnan lite lagom och man skulle kunna VARA en familj - på riktigt, inte bara på papperet. Kan inte jag få bestämma? :-D

Undrar för övrigt hur lång tid det tar innan man vant sig och familjelivs/jobbstressen lagt sig något i kroppen på en? Nån som vet? Berätta i så fall gärna för en undrande. ;-)