I quit!

Gaaaaaaaah! Jag säger upp mig, drar och återvänder... nån annan gång! SUCK! Så känns d idag.

Hösten blir lila i år.

Den här veckan har varit annorlunda på många sätt.

Jag har jobbat 3 dar, men inte varit på jobbet en enda minut på hela veckan, eftersom jag haft 4 utbildningar dessa dagar istället. Missade dock en, eftersom Vinga har varit så sjuk som aldrig förr sen i söndags kväll.

Hon, som aldrig påverkas nämnvärt ens av feber, har legat helt pall i soffan och bara gnytt i tre dagar. :-( ONT i mammahjärtat! Tack och lov är hon nu frisk igen och idag ute i regnet och städar på området med sin pappa. :-) Mamman har sovit så vansinnigt dåligt denna vecka eftersom dotra har legat inne hos mig och snarkat eller vaknat varannan sekund pga nästäppa och ont i halsen. Alltså ska jag försöka vila bort lite sömnbrist en stund, bara jag har bäddat rent och tvättat färdigt förstås.

Mer annorlunda är också att jag shoppat mer den här veckan än jag gjort på hela året! Det har tom blivit inredningsprylar och ett par skor till mig - inte bara grejjer till Vinga! Kors kors kors i tak. :-) Därav rubriken iaf, för Vinga har fått lila vinterkläder och mamman har fått lila kuddar, gardiner och ljuslyktor till vardagsrummet. :-D

Den sista annorlunda händelsen denna vecka var att jag fick gå ut och äta på restaurang med min Mia! <3>

Ikväll blir det höstfest på området och vi ska äta hemma hos oss med några grannar (för att slippa surströmming med de andra ;-)) innan vi går ut och umgås. Blir nog trevligt. :-)

Förkylning på förkylning

Knappt har vi hunnit kurera oss från den ena så kommer nästa förkylning.

Nedra höst!

FunkyKidz

Idag har Vinga provat FunkyKidz för första gången, och gud så rätt det känns! Jag blev tårögd (nä, det kan inte ha med hormoner att göra ;-)) av att se hur roligt hon hade, hur duktig hon var, hur hon följde instruktioner och hur modigt hon pratade inför så många nya människor! Mammas älskade unge! :-)

Det bor nån...

...i min mage!!! :-D Fick höra underbara snabba hjärtljud idag. :-)

Njut nu kvinna, njuuuut!

AJ!

Fick ett akut "saknar-mina-vänner-il". :-(

Däckad

Längesen jag var så här risig. Såklart jobbar N natthelg, vilket betyder att han är frånvarande typ 46 av 48 timmar lördag-söndag.. Tur Vinga är en liten ängel, men jag lider med henne som har en sån död mamma just nu!

Det känns som om det är mycket nu

Mycket på jobbet och mycket i tankarna.

Har iaf fått lite cred i form av både ord och siffror från chefen, för det jobb jag gör. Känns ju iaf bra, för ofta känns det som att banka huvudet i väggen när man jobbar för något på mitt jobb... Lite mer energi fick jag kanske då ja. :-)

Det är mycket utbildningar, schemaplanering, träffar, vårdplaneringar och möten i övrigt på jobbet just nu också, och det kräver sin kvinna att hålla i sär alla människor, tider, idéer, planer och begrepp, så när jag kommer hem om kvällarna är jag ganska så trött.

Igår blev det en kvällsprommis med mamma men i övrigt orkar jag nästan ingenting. Har iofs haft 3 kvällspass denna vecka, så det kan ju ha med saken att göra. ;-) Nästa vecka är min mördarvecka (7 av 8 dar) men SEN kan jag leva en vecka igen. :-)

Detta är livet, så nära döden

Vingas absoluta favoritsysselsättning på hotellet - vattenrutschkanan! (Kolla in bästa minen!)

Hoppa i vågorna med pappa!

Härliga tider!

Ooooh! Spooky!

Crazy mom!

Favorit nr 2 - hoppborgen på hotellet!

Så var vi hemma igen från en underbar vecka i Alcudia (Playa de Muro, egentligen), hela lilla familjen.

Vi har verkligen fått njuta av livet, sol, bad och varandra den här veckan! Vi har alla mått så bra och känt oss riktigt lyckliga och till freds med tillvaron!

Vinga är ett fantastiskt barn att resa med, inget knot någonsin och hon ställer om sig efter andra tider och rutiner utan några som helst problem! Helt otroligt!

Vi har bara tagit det lugnt hela veckan, solat, badat, ätit gott (oftast iaf ;-)) och slappat. Alcudia är verkligen som jag hört ett barnställe av rang! Hotellet hade flera pooler, lekpark, hoppborg och vattenrutschkana och hela området var fullt av åkattraktioner och prylar för barn i varje hörn. Kanon för barnfamiljen, verkligen!

Som rubriken antyder har vi varit med om en obehaglig upplevelse en dag också.

Alla dagar utom en var det ganska mycket vågor på havet och det tycker vi är härligt! En dag hoppade vi oss en lite längre bit ut, och när vi skulle in till stranden igen gled en liten tjej på kanske 8-9 år förbi N och såg inte ut att må så bra. Det visade sig att hon inte tog sig in till land på grund av underströmmarna, så N sa åt mig att hjälpa henne.

Där jag befann mig, några meter på sidan om tjejen, hade jag full koll, men när jag tog mig mot henne blev det tvärdjupt och strömt som tusan! Lilltjejen var panikslagen och helt utan kraft, och jag fick verkligen KÄMPA för att hålla både henne och mig själv flytande och dessutom ta mig inåt land. Det var näst intill omöjligt att göra både och så till slut insåg jag att det bästa jag kunde göra var att vifta på hjälp, försöka slappna av och följa med vågorna så att vi båda höll oss relativt bra ovan vattenytan.

N simmade iland och lämnade Vinga på stranden och kom ut till oss igen. Han fick med sig lilltjejen inåt och frågade om jag var ok, men då var jag verkligen HELT SLUT! En stund senare kom en badvakt och hjälpte mig så pass att jag bottnade och allt gick bra till slut, men den tröttheten jag kände därute är helt obeskrivlig! När jag visste att lilltjejen var i säkerhet hos N kände jag egentligen bara för att ge upp och somna - precis så kändes det - och det blev liksom helt tomt i huvudet.

Vi var alla väldigt skakis efteråt och jag har drömt om och känt den där känslan flera nätter sedan det hände. MÅNGA "tänk om" har snurrat i mitt huvud. Framförallt kring Vinga, som satt ensam på stranden. Hon satt som ett litet ljus med knäna uppdragna under hakan, precis som N hade lämnat henne, när vi kom in till stranden igen, men vad är de som säger att hon inte hade kunnat springa ut i vattnet, någon hade kommit och tagit henne, eller.... Hemska tankar!

Är otroligt glad och tacksam över att allt gick så bra, att vi alla, inklusive lilltjejen, klarade oss utan en skråma och framförallt tacksam över livet och den underbara vecka vi haft tillsammans på Mallis, min underbara familj!