Så har man ett dagisbarn då. :-)
Igår var första inskolningsdagen för lilltjejen. Det gick bra. Hon är dock väldigt försiktig vår lilla tös. Vill vara näääära mig eller maken och drar sig undan de andra barnen och vill helst leka själv. Förmodligen (förhoppningsvis) ger det sig i takt med att hon blir tryggare i miljön och med fröknarna och sådär, hon är ju inte så van vid så många andra barn ikring sig samtidigt. Hon har iaf inte varit ledsen eller så, hittills.
Får se hur det går när vi ska börja avlägsna oss... är lite orolig samtidigt som jag tror nånstans att hon nog anpassar sig bättre om vi INTE finns nära hela tiden... Jag hoppas det iaf. :-)
För övrigt har jag börjat nedräkningen till jobbstart den 3:e också. Var på schemaläggning/planeringsdag i onsdags och fick det trista beskedet att jag måste jobba var tredje helg i framtiden. :-( Jag och maken kommer mao gå om varann rejält... fördelen blir ju dock för dottern som inte måste vara på förskolan så himla mycket. Inget ont som inte har nått gott med sig? ;-)
D bidde inget nytt jobb för mig den här gången.
Suck.
Det var ju iofs rätt väntat, alla andra var ju som bekant mycket äldre och mer erfarna än jag, men likafullt känns det tungt. Ville ju så gärna, så gärna.
De ringde för en stund sen bara, och just som jag misstänkte var det just erfarenheten jag föll på. Det och att han tyckte att jag kanske kunde vara lite mer säljande i mitt framträdande. Jag kan inte invända något alls, jag håller absolut med.
Blev för jäkla besviken ska jag erkänna och känner mig skitdålig som yrkesperson, men jag måste samla ihop spillrorna av mig själv och ta nya tag. Försöka lära mig av den här nyttiga erfarenheten och gå vidare, såklart.
Är tacksam att jag fick bättre nyheter på gamm-jobbet igår iaf. Annars hade jag nog lagt mig ned att självdö! ;-)
Aja, back to business...
Sitter och är riktigt nöjd med livet idag, faktiskt. Känns som om det var längesen jag kände mig såhär harmonisk. Tittar på bilden ovan från stugan hösten då Vingetott blev till och njuter lite lagom. ;-)
Helgen som varit har varit bra på ovanliga sätt. Har haft kvalitetstid med min familj, mått gott helt enkelt.
Är så otroligt tacksam och glad att jag har vår lilla tjejja, underbarast av alla såklart. Hon bjuder på så många skratt varje dag, alla ord hon snappar upp, jag fattar inte var hon får allt ifrån. Helt enkelt fantastiskt. :-D Kan inte fatta att jag haft sån tur att få uppleva ett sånt mirakel som hon är. :-)
Maken och jag har dessutom legat vakna två nätter i rad och bara pratat, pratat och pratat. Om allt mellan himmel och jord. Jag har saknat det! Det var länge-längesen vi gjorde det sist, och det är så härligt. :-)
Igår var vi på restaurang med pappa och hans fru och fick smarrig mat och hade bara trevligt också. Sen umgicks vi i hemmets lugna vrå och åt snacks bara maken och jag. Idag har vi bara tagit det lugnt, hämtat grus och moppe hos svärfars och tagit en eftermiddagspromenad i det vackra vädret. En mycket bra helg, med andra ord. :-)
Är så nöjd och njuter fullt ut av att må såhär, det är så sällsynt. :-)
Pilates måste vara den högre maktens gåva till mig. :-) Är såååå dålig på att träna, har alltid varit fruktansvärt ointresserad av allt vad idrott heter, till min stora sorg måste jag erkänna. Det hade ju varit helt fantastiskt underbart att tycka att all (eller åtminstonde nån ;-)) sport var skitkul att utöva, men så är jag alltså inte funtad.
För ett antal år sen tog jag mig i kragen och började träna ändå, bara för att jag måste liksom, och hittade efter några försök Step Muskel som jag tycker är helt ok att träna. Det är inte en lika stor plåga som allt annat, och ibland tom ganska kul, så det har jag tränat ett par ggr i veckan i några år nu.
När jag blev gravid fick jag omöjligt mycket problem med bäckenuppluckring och kunde inte träna på över ett år även efter att dotra föddes, sen flyttade vi och i höstas fick jag prova på att träna på ett nytt ställe som inte hade Step Muskel att erbjuda. Jag körde vanlig Step istället och provade på Pilates också, för första gången i livet.
Det måste vara det bästa jag nånsin har gjort för mig själv! :-) Redan första gången, en prova-på-halvtimme, kände jag att det här är nåt för mig! Så jag har fortsatt och det är jag glad för. :-) Varenda gång kommer jag ut från träningen med en sååå skön känsla av välmående, både i kropp och själ. :-) Med andra ord - den högre maktens gåva till Millan. :-D
Å för övrigt väntar jag fortfarande på besked från jobbet... har inga större förhoppningar, men hallå, det vore trevligt att veta...
Trevlig helg!
