Tjabba tjena hallå!

Igår var det dags för den efterlängtade showen med Vingas Funky Kidz. Så duktiga och peppade barn! Det märks verkligen hur roligt Vinga tycker att det är att dansa och spralla runt till musik! Hon har börjat ha uppvisningar hemma också, så det blir kanske en liten teaterapa av dotra vår, vi får se! Duktig och go är hon i alla fall! :-) Mammas stora hjärta!

(Det lilla hjärtat skötte sig exemplariskt och var så snäll under hela showen. :-))

En månad

Purfärsk
En månad

En hel månad har gått sen vi blev tvåbarnsföräldrar och Vinga blev storasyster. Lilla Nora är en snäll och nyfiken liten tjej som gillar att vara nära och iaktta, helst syrran som är otroligt spännande. :-) Vi har, förståeligt nog, inga rutiner här hemma ännu. Nora styr vår dygnsrytm och våra dagar fortfarande (ibland längtar jag faktiskt tills hon blivit större och har lite mer fasta sov- och mattider, kontrollfreak som jag är ;-)).

Fram till sin fjärde vecka i livet sov hon gott och bra på nätterna, 5 timmar i stöten, åt och somnade om. Eftersom N var hemma nästan tre veckor fick jag sova himla bra, så fantastiskt mycket bättre än när jag var gravid, och har känt mig otroligt utvilad trots allt. :-) Min rygg och mina fogar är fortfarande onda, men jag kan iaf röra mig hjälpligt och klarar att ta korta, långsamma barnvagnspromenader iaf. :-) Skönt!

Förra torsdagen, när Nora enligt BF skulle ha blivit fem veckor, började hon sova oroligare på nätterna och vara klängigare på dagarna, ville bara vara nära och skulle bli buren om hon inte snuttade vid bröstet. Första utvecklingssprånget var ett faktum och efter helgen märkte vi att Nora blivit mycket mer vaken och alert samt att hon lärt sig le svarsleenden. :-D Underbart! Naturligtvis sammanföll den dåliga sömnen och klängperioden med N:s första arbetshelg ;-) så det var lite smygtufft för mig eftersom jag var ensam hela nätterna och större delen av dagarna med båda barnen. Tack gode för mamma och Åke då, säger jag bara!

Vi har haft en mysig, härlig första månad som familj på fyra. Det är ovant och nytt och emellanåt en enorm utmaning att ha mer än ett barn att ta hand om, men Vinga är fantastiskt snäll och hjälpsam och go med sin syster och oss. Jag känner starkt att det var rätt (för oss!) att vänta så pass länge med att försöka få fler barn. :-)

Det är ändå otroligt hur snabbt man ställer om sig på en ny livssituation och det går övervägande bra tycker jag. :-) Jag känner mig lugnare nu än jag var när Vinga var nyföding - mycket mycket skönt! Visst känns det jobbigt att inte få sova eller vila när Nora vilar nu, eftersom Vinga ju måste få sitt. Visst känns det krångligt att ta sig iväg, passa tider och få med sig båda barnen och sig själv i hyfsat skick ;-) om man ska någonstans och visst irriterar jag mig på allt möjligt och ingenting, lider av sömnbrist och stress emellanåt osv., men jag mår ändå så mycket bättre nu än jag gjort på länge. :-)

Nora är verkligen en fantastisk gåva - till oss alla! :-)

Namnhalsband

Mitt fina namnhalsband kommer härifrån: http://formannica.blogspot.com/

Fina presenter :-)

Förutom min vackra lilla Nora fick jag så fina presenter när jag fyllde år! Bland annat ett namnsmycke, en dator, pengar och presentkort. Tack fina familj! :-) (Ursäkta de dåliga bilderna från "mästerfotografen").

Förlossningen

Efter att ha haft regelbundna värkar hela lördagen från klockan 4:30, som dock avtagit emellanåt, ökade de i intensitet och styrka ca 14:45 på eftermiddagen. Det gjorde så pass ont att jag började skaka och hade svårt att få åt mig andan mellan värkarna, då de kom tätare och tätare. Slemproppen släppte också i omgångar.

Som tur var hade mamma och Åke kommit för att hjälpa mig med Vinga så de var redan hemma hos oss när jag ringde förlossningen som sa att det bara var att komma in. Jag ringde hem N från jobbet och han kom ca 15 minuter senare, duschade och så åkte vi in. Först när han kom hem kände jag att jag kunde slappna av helt och hållet!

Väl framme på förlossningen, kl 16:10, mötte en undersköterska upp oss (mamman till en av mina dagiskompisar :-)) och vi fick gå till ett undersökningsrum där hon tog våra uppgifter, jag lämnade urinprov och en barnmorska kom och satte CTG.

Bebis mådde jättebra och värkarna kom med ett par minuters mellanrum. Efter en stund kom bm tillbaka och undersökte mig. 16:30 var jag öppen 6 cm, bebis var fixerad i bäckeningången och vi fick komma till en förlossningssal.

Som smärtlindring körde jag stenhårt på TNS, vilket fungerade jättebra ända till slutet av öppningsfasen då det gjorde så pass ont mer eller mindre konstant, att jag hade maxstyrka redan mellan värkarna så det gick inte att få någon mer effekt när en värk kom. ;-) Då fick jag emellertid EDA – underbart – och jag fick smärtvila någon timme.

Jag bad alltså om EDA direkt vi gick till förlossningssalen, eftersom värkarna kom så pass tätt och så pass intensivt och jag inte hann hämta andan emella. Det var en bra tidpunkt för ryggbedövning, så bm ringde läkare som kom ca kl. 18. Att lägga ryggbedövningen kändes inte överhuvudtaget den här gången heller och effekten kom ganska snabbt. Smärtan försvann men trycket kvarstod, men jag kunde vara uppe och gå vilket inte gick innan då varenda rörelse jag gjorde, oavsett hur liten, framkallade en värk.

Fram till att EDA:n började verka satt jag i stort sett så stilla jag kunde på sängkanten och andades mig igenom värkarna. Fick beröm för mitt sätt att ta värkarna och det kändes väldigt hanterbart trots att det gjorde sjukt ont! Som ett mantra i huvudet tänkte jag ”det går över, det går över, en värk mindre” och det funkade. :-) Är fascinerad över hur lugn jag blir när det är dags att föda!

Förlossningen gick stadigt framåt och 19:30 var jag helt öppen. Bm tog hinnorna kl 19:58 och sen startade krystvärkarna kl. 20:25. Jag krystade i ca 15 minuter då bm snabbt la bedövning och klippte mig lite till vänster, och 20:37 var lilla Nora ute, 3370 g tung och 50 cm lång.

Hon hade navelsträngen hårt lindad ett varv runt halsen, min ärrvävnad från stygnen sist gjorde att jag inte töjdes så bra och därför tog de det säkra före det osäkra och klippte så att bebis skulle klara sig så bra som möjligt. Det var tydligen aldrig någon riktig fara, men jag är ändå tacksam att man inte tog några chanser.

Jag fick Nora till bröstet, N klippte navelsträngen och moderkakan avgick kl. 20:47. Klippet och en bristning inuti skulle sys och bm fick bedöva ett par gånger till då det tog sin lilla tid.

Jag tycker allt gick jättebra, allt gick som på räls och det kändes bra hela tiden. Det gick väldigt lagom fort allting och jag var lugn och trygg och kände att jag hade kontroll hela tiden. När jag fick lilla Nora till bröstet kände jag en sån lättnad och lycka och hon var så fin. :-) Ingen jättebebis var det och hon var helt otroligt välskapt :-) rörlig och stark, hon kröp efter magen och bröstkorgen på mig och var flera gånger på väg över min axel. :-o Att föda barn ÄR verkligen underbart och häftigt!