14/8 1928-14/6 2010. Om 2 månader hade du blivit 82 år. Min älskade, älskade momo är död! Igår somnade hon in hemma på ön, oväntat, snabbt.
Så ofattbart - du var ju så pigg, alert, med - så frisk, trodde jag!
Det går inte att förstå, en värld utan dig momo! Hur ska jag klara det??
Så tomt i din lägenhet idag, jag väntade hela tiden att du skulle komma i dina tofflor från kammarn, pyssla med något, ta en rök under fläkten.
Du fattas mig! Du fattas oss!!
Jag älskar dig så mycket, min trygghet, fasta punkt. Hos dig och moffa var jag trygg, speciell, hörde till. Jag kände att ni älskade mig.
Tack för att du funnits för mig, hela mitt liv!
Mina extraföräldrar när mamma hade sitt, pappa sitt, då hörde jag hemma hos dig och moffa.
Tack momo. Tack för Ludde Norberg, för stugan, för Salubrin på myggbett som kliade. För att du läste för mig och "spelade teater" när du gjorde det. För att du klippte ut Bamse-serier ur Allers och sparade i en pärm till mig.
Tack för Goknyten, hallongrottor, blåbär- och jordgubbssylt, saft, din varma choklad som är världens godaste, dina underbara pepparkakor!
Tack för småplättar med olika sorters sylt och ovispad grädde blandat i små små skålar, Får-i-kål, alladåb, risgrynsvälling, apelsinris och hemgjord leverpastej. Tack för hela äpplen utan kärnhus och skal.
Tack för knappar i chokladaskar med fack att sortera i. Tack för att du lekte affär med mig. För vackra stickade och virkade kläder - så noggrann du var! Tack för ditt skratt, dina kramar med mjuka mjuka kinder. Tack för tandlösa leenden på kvällen, handrullade cigaretter och spännande smycken i skrin.
Tack mormor, för alla dina anstängningar, för all din omtanke, kärlek och för att jag fick känna mig tillhörig hos dig!
Jag saknar dig mer än ord kan beskriva. Älskar dig!
Förstår det inte... min MOMO!
8 kommentarer:
Nu kommer tårarna...så ledsen, finaste Astrid. Världen blir inte densamma utan henne. Massor med kärlek till dig vännen <3
/Mia
Tack älskade vän!
Åh, vad fint skrivet, jag sitter här med tårarna i ögonen. Beklagar verkligen sorgen! //Sara (FL)
Men o vad fint du skriver, nu kommer tårarna ... Det märks verkligen hur mycket du älskar din mormor. Så fin hon var.
Jag förstår verkligen precis hur du känner. Jag finns här om du vill prata om sorgen, för den är jag ju bra på. Alldelles för många älskade som lämnat mig ...
Kram Sussie
Tack kära ni! Er omtanke värmer jättemycket!
Jättefint skrivet Camilla! Sorgen har sin tid men tids nog kommer du nog att vara tacksam för att hon slapp lida sin sista tid.
Det värsta bästa sättet att dö på är det värsta för de anhöriga. 1000 kramar till dig
Det ska ju såklart bara stå det bästa....
Sofia du har så rätt, det vet jag i huvet. Hjärtat är inte där än bara.
Skicka en kommentar