Nåja, riktigt så illa är det förstås inte. Inskolningsperioden börjar lida mot sitt slut, och det har gått över förväntan för båda barnen, än så länge.
Vinga började inskolas på fritidshemmet Viken den 7:e augusti. Första dagen träffade hon en av granntjejerna efter 30 minuter, och skickade således bestämt hem N som var med. ;)
Dagarna som följde var hon lite försiktig - tills hon hittade någon av granntjejerna att leka med.
En morgon var ingen hon kände inne på fritids, men hennes blivande lärare kom och presenterade oss för en flicka (Alva) som skulle börja i samma klass som Vinga, och jag och Alvas mamma tussade ihop våra tjejer under morgonen. De var först blyga för varandra, men verkar ha funnit varann efterhand och nu leker de jättebra! :D
Någon dag in på andra inskolningsveckan började Vinga prata om fler barn i hennes klass och nu, när riktiga föskoleklassen har börjat (i måndags) verkar hon leka med åtminstone 4 andra barn i klassen! Så himla kul!!
Det som mer och mer gått upp för både mig och Nicke den här senaste månaden, är att vår vanligtvis så försiktiga lilla Vinga har börjat tuffa till sig och tar för sig och vågar prata med både vuxna och barn på ett helt nytt sätt! Det känns fantastiskt skönt! Jag har varit så orolig att hon ska få lida av sin försiktighet och hamna utanför för att hon inte vågar - men det verkar inte alls vara så! Hon har fixat detta med ny klass, helt nya barn, ny miljö osv, otroligt bra och verkar tycka att det är roligt! Det gör mig så glad och stolt!!
Det verkar som om Vinga trivs med livet, även om hon är trött och 6-års-arg ;) på hemmaplan om kvällarna. Det kan vi (får vi lov att ;)) ta! Vår fina, kloka och (tydligen) tuffa stortjej!
Nora, å sin sida, började på förskolan Storsjö, avdelning Delfinen den 14:e augusti. De jobbar med något som kallas föräldraaktiv inskolning, vilket innebär att vi som föräldrar är med och är helt ansvariga för våra barn under tiden vi är där. Tre dagar 9-15 skulle vi vara där.
När vi kom till dagis första dagen var det med viss skepsis ska jag erkänna. Jag tyckte inte att det kändes helt vettigt med så långa dagar direkt från början, men jag gick dit och ämnade försöka se allt så open minded jag kunde.
Tack och lov är ju Nora en liten tuffing och rätt obrydd :) och på den tredje dagen lämnade jag iaf henne på prov, gick till ett annat rum bara, vilket gick hur bra som helst. Inga sura miner alls. Hon hade frågat efter mig då och då, och då sa de att mamma dricker kaffe och kommer snart, vilket hon med lätthet accpeterade och lekte vidare. :) Lillgurka! :)
Fjärde dagen tog Nicke morgonen och sa hej då och vinkade med en gång. Det blev en rolig lek tyckte Nora ;) så det gick också bra. Sedan har vi lämnat henne dirkekt om mornarna. Lite skeptisk och krokig på läpparna, men ännu inga tårar. Känns skönt!
Förskolan och avdelningen känns inte lika go och mysig som Vingas, men det känns inte jätte illa heller. Jag hoppas på att det kommer bli bra med tiden!
Närheten dit och det faktum att man ser Vingas skola från dagiset är guld värt i alla fall, och när Nora blir större kommer hon förhoppningsvis att ha jättekul på deras stora gård och med alla ungar som sen (majoriteten av dem) kommer gå på samma skola som henne och Vinga.
Till skillnad från Vingas dagis är det åldersblandade avdelningar, vilket har sina för- och nackdelar. Det blir i vilket fall som helst en ny erfarenhet för oss. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar