Ibland är det så svårt att hålla distansen på jobbet. Jag bryr mig för mycket vissa gånger, VILL så gärna hjälpa men KAN ju inte! Händerna är låsta bakom ryggen på en... så fruktansvärt frustrerande! Märker att det tar på mycket mer, känns mycket mer, när det handlar om unga människor. Det är such a waste!
Igår var en sådan dag. Kunde inte koppla bort jobbet när jag kom hem, har drömt inatt tom, och tänker fortfarande på brukaren i fråga. Inget blir ju bättre för någon för att jag går omkring och våndas på min fritid, men ibland är det bara så himla svårt. Önskar jag kunde göra mer än jag kan...
Tänkte skingra tankarna lite efter jobbet och handla lite inredningsprylar såhär på höstkanten, men inte ens det funkade. Inget kändes speciellt kul, så det enda jag kom hem med var en stor och fin ljung. Alltid nåt. ;-)
Idag blir det att umgås med dotra mi. Hon om nån kan ju få mig på roligare tankar. :-) Tänkte ta en tur ut i skogen och gå en bit på naturstigen kanske. Får se vad hon är sugen på, lekparken och gungan brukar vara nog så poppis. ;-)
På måndag börjar plugget förresten, blir kul, hoppas jag. :-) Hoppas lära mig matnyttigheter för vardag och jobb. :-D Känns spännande och intressant iaf, och det är kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar