Är inne i en tung period, som jag tidigare skrivit. Höggravid, sorgetyngd med en blivande storasyster som börjat reagera på syskonets ankomst med många tunga funderingar och därtill en förkylning gör att energin inte är på topp. Därav bloggtorkan. En liten snabb-update följer här:
Bebis: Efter många många många turer ligger idag Plutten med huvudet där h*n ska, ruckbart. Yey! Hoppas det håller i sig och att h*n vill komma ut SNART!
Sorg: Morfars begravning var som sagt igår. Jag fick ur mig en del av alla tårar, men långt ifrån allt jag känner att jag behöver. Det är som att jag inte orkar känna ordentligt - skitjobbigt!
Vinga: Så många djupa, tunga tankar som dykt upp i vår stortjej den senaste tiden! Lilla älskade hjärta! En kväll låg hon och funderade och frågade mig med stort allvar om jag skulle sluta älska henne när lillasyster kommer. :-( En annan kväll sa hon att hon är liiiite ledsen varje dag. :-( Hjärtat mitt! Så ont det gör att höra även om jag är glad att hon kan uttrycka sig så pass bra, och pratar med mig om det så att jag kan förklara, lugna och trösta! Inte lätt att vara stor men ändå liten!
Alla funderingar yttrar sig för övrigt även i TROTS och protester och tjorv så fort tillfälle ges. Giv mig styrka säger jag bara, för tålamodet är INTE stort när jag mår som jag gör. Längtar tills jag får min kropp och förhoppningsvis mig själv tillbaka!!
N: Jobbar jobbar och jobbar så honom ser vi inte mycket av. Skittrist! Fast, det är bra att han försöker göra bort så mycket utfyllnadstid som möjligt nu, för sen kommer jag vilja ha honom hemma så mycket det bara går. För, hur gör man när man har två barn???? :-)
Annars: händer inte så mycket. Försöker att inte boka in mer än en aktivitet per dag, för det är MAX vad jag orkar. Det går inte alltid så bra och det resulterar i total kollaps varenda gång. Kroppen och huvudet pallar inte. Har sjukt ont, överallt numera, och sover sammanlagt ca 2 timmar en BRA natt, så det kanske inte är så konstigt? Försöker så gott jag kan att lyssna på kroppen och sätta gränser iaf, mer kan man nog inte göra.
Bilden föreställer en liten hjälmmössa som jag virkade häromdagen. Ingen aning om den kommer passa, men man kan ju alltid hoppas. :-) Virkade en babyfilt i världens mjukaste merino-garn, men när jag tvättade den gick den sönder på flera ställen. :-( Ytterst trist, men jag lagade den så gott det gick så Plutten ska få använda den ändå, men nåt bildbevis blir det inte då den inte är så snygg längre. ;-)
Lev och må därute och håll tummarna att bebis vill komma ut och träffa oss SNART!
5 kommentarer:
Vilken fin mössa, du är så duktig! Jag tänkte att du får ju gärna kolla igenom Fridas kläder och se om det är något du vill låna? Har massor med tjocksockar (leverans både från mormor och farmor du vet) som är oanvända.
Hoppas att det känns bättre snart, det är inte lätt att förlora de gamla som alltid funnits där. Men en fin tanke är ju att han får vara med Astrid igen (och jäkta på henne i himelen: "hörredu Astrid nu sätt jag mig då i biiiln" ;-)
Hoppas vi ses imorgon :-)
Vad snällt! Tjocksockar är alltid bra att ha. Vi har bara ett par som Vinga kan ha nu helt plötsligt!
Jo, jag tänker också lite så, att mormor och morfar var tvungna att vara med varandra även efter livet, de klarar sig inte utan varann. :-)
Massor med kramar till finaste Millan! Och lilla Vinga då, ja, inte är det helt lätt att förstå vad det innebär att få en till liten familjemedlem. Är nog svårt för de vuxna att förstå ju!
Tack Sara! <3
Sv: Det är du visst! Jag skulle aldrig kunna knåpa ihop en såndär fin mössa! Virka är jag riktigt kass på. Brukar som bäst lyckas få till en virkad kant runt nåt jag stickat (typ kofta, klänning eller dyl). Då måste jag dessutom hela tiden kolla nån virkbeskrivning på nätet för att förstå hur jag ska göra.
Jobbigt med Vinga. Min lillasyster reagerar lite på samma sätt. Hon är arg på bebisen och tror att mamma ska sluta vara mamma till henne när hon dessutom blir mormor. Hon förstår inte riktigt att man kan vara både och. Tror dock att det kommer lösa sig sen. Så trisst när man bor långt ifrån varandra oxå.
Skicka en kommentar