Tacksam

I onsdags var vi på ultraljud för att kolla hur den lilla busungen i magen hade valt att placera sig just då. Alla värden och allt såg jättebra ut, men Plutten låg tvärs över magen i stort sett - huvudet till vänster, ryggen till höger och en fot (!) därnere. Efter läkarsamtal kom vi fram till att det blir vändningsförsök på tisdag, den 15:e. Läkaren ville först boka in oss redan på torsdagen eller fredagen, men eftersom jag känner att bebis rör sig och snurrar massa själv tyckte jag att det kändes onödigt, därför blev det tisdagen till slut.

Jag har varit ledsen, orolig och rädd efter detta. Jag är ju som jag berättat tidigare liiiiivrädd för operationer och har drömt mardrömmar, tänkt domedagstankar och haft det allmänt jobbigt - tills igår. Då kom mamman till en av Vingas dagiskompisar förbi och tog sig tid att prata med mig och berätta om kejsarsnitt för mig (dels är hon snittad två gånger själv och dessutom är hon läkare) och efter det samtalet har det känts mycket bättre! Om det skulle bli ett planerat snitt känns det inte längre lika skrämmande, och jag kan i alla fall se två fördelar med en sån förlossning, vilket är gott mycket mer än för ett par dagar sedan!

Alltså, därav rubriken, jag är väldigt tacksam att Anna tog sig tid att prata och berätta för mig! Guld värt! :-)