En månad

Purfärsk
En månad

En hel månad har gått sen vi blev tvåbarnsföräldrar och Vinga blev storasyster. Lilla Nora är en snäll och nyfiken liten tjej som gillar att vara nära och iaktta, helst syrran som är otroligt spännande. :-) Vi har, förståeligt nog, inga rutiner här hemma ännu. Nora styr vår dygnsrytm och våra dagar fortfarande (ibland längtar jag faktiskt tills hon blivit större och har lite mer fasta sov- och mattider, kontrollfreak som jag är ;-)).

Fram till sin fjärde vecka i livet sov hon gott och bra på nätterna, 5 timmar i stöten, åt och somnade om. Eftersom N var hemma nästan tre veckor fick jag sova himla bra, så fantastiskt mycket bättre än när jag var gravid, och har känt mig otroligt utvilad trots allt. :-) Min rygg och mina fogar är fortfarande onda, men jag kan iaf röra mig hjälpligt och klarar att ta korta, långsamma barnvagnspromenader iaf. :-) Skönt!

Förra torsdagen, när Nora enligt BF skulle ha blivit fem veckor, började hon sova oroligare på nätterna och vara klängigare på dagarna, ville bara vara nära och skulle bli buren om hon inte snuttade vid bröstet. Första utvecklingssprånget var ett faktum och efter helgen märkte vi att Nora blivit mycket mer vaken och alert samt att hon lärt sig le svarsleenden. :-D Underbart! Naturligtvis sammanföll den dåliga sömnen och klängperioden med N:s första arbetshelg ;-) så det var lite smygtufft för mig eftersom jag var ensam hela nätterna och större delen av dagarna med båda barnen. Tack gode för mamma och Åke då, säger jag bara!

Vi har haft en mysig, härlig första månad som familj på fyra. Det är ovant och nytt och emellanåt en enorm utmaning att ha mer än ett barn att ta hand om, men Vinga är fantastiskt snäll och hjälpsam och go med sin syster och oss. Jag känner starkt att det var rätt (för oss!) att vänta så pass länge med att försöka få fler barn. :-)

Det är ändå otroligt hur snabbt man ställer om sig på en ny livssituation och det går övervägande bra tycker jag. :-) Jag känner mig lugnare nu än jag var när Vinga var nyföding - mycket mycket skönt! Visst känns det jobbigt att inte få sova eller vila när Nora vilar nu, eftersom Vinga ju måste få sitt. Visst känns det krångligt att ta sig iväg, passa tider och få med sig båda barnen och sig själv i hyfsat skick ;-) om man ska någonstans och visst irriterar jag mig på allt möjligt och ingenting, lider av sömnbrist och stress emellanåt osv., men jag mår ändå så mycket bättre nu än jag gjort på länge. :-)

Nora är verkligen en fantastisk gåva - till oss alla! :-)