Efter att ha haft regelbundna värkar hela lördagen från klockan 4:30, som dock avtagit emellanåt, ökade de i intensitet och styrka ca 14:45 på eftermiddagen. Det gjorde så pass ont att jag började skaka och hade svårt att få åt mig andan mellan värkarna, då de kom tätare och tätare. Slemproppen släppte också i omgångar.
Som tur var hade mamma och Åke kommit för att hjälpa mig med Vinga så de var redan hemma hos oss när jag ringde förlossningen som sa att det bara var att komma in. Jag ringde hem N från jobbet och han kom ca 15 minuter senare, duschade och så åkte vi in. Först när han kom hem kände jag att jag kunde slappna av helt och hållet!
Väl framme på förlossningen, kl 16:10, mötte en undersköterska upp oss (mamman till en av mina dagiskompisar :-)) och vi fick gå till ett undersökningsrum där hon tog våra uppgifter, jag lämnade urinprov och en barnmorska kom och satte CTG.
Bebis mådde jättebra och värkarna kom med ett par minuters mellanrum. Efter en stund kom bm tillbaka och undersökte mig. 16:30 var jag öppen 6 cm, bebis var fixerad i bäckeningången och vi fick komma till en förlossningssal.
Som smärtlindring körde jag stenhårt på TNS, vilket fungerade jättebra ända till slutet av öppningsfasen då det gjorde så pass ont mer eller mindre konstant, att jag hade maxstyrka redan mellan värkarna så det gick inte att få någon mer effekt när en värk kom. ;-) Då fick jag emellertid EDA – underbart – och jag fick smärtvila någon timme.
Jag bad alltså om EDA direkt vi gick till förlossningssalen, eftersom värkarna kom så pass tätt och så pass intensivt och jag inte hann hämta andan emella. Det var en bra tidpunkt för ryggbedövning, så bm ringde läkare som kom ca kl. 18. Att lägga ryggbedövningen kändes inte överhuvudtaget den här gången heller och effekten kom ganska snabbt. Smärtan försvann men trycket kvarstod, men jag kunde vara uppe och gå vilket inte gick innan då varenda rörelse jag gjorde, oavsett hur liten, framkallade en värk.
Fram till att EDA:n började verka satt jag i stort sett så stilla jag kunde på sängkanten och andades mig igenom värkarna. Fick beröm för mitt sätt att ta värkarna och det kändes väldigt hanterbart trots att det gjorde sjukt ont! Som ett mantra i huvudet tänkte jag ”det går över, det går över, en värk mindre” och det funkade. :-) Är fascinerad över hur lugn jag blir när det är dags att föda!
Förlossningen gick stadigt framåt och 19:30 var jag helt öppen. Bm tog hinnorna kl 19:58 och sen startade krystvärkarna kl. 20:25. Jag krystade i ca 15 minuter då bm snabbt la bedövning och klippte mig lite till vänster, och 20:37 var lilla Nora ute, 3370 g tung och 50 cm lång.
Hon hade navelsträngen hårt lindad ett varv runt halsen, min ärrvävnad från stygnen sist gjorde att jag inte töjdes så bra och därför tog de det säkra före det osäkra och klippte så att bebis skulle klara sig så bra som möjligt. Det var tydligen aldrig någon riktig fara, men jag är ändå tacksam att man inte tog några chanser.
Jag fick Nora till bröstet, N klippte navelsträngen och moderkakan avgick kl. 20:47. Klippet och en bristning inuti skulle sys och bm fick bedöva ett par gånger till då det tog sin lilla tid.
Jag tycker allt gick jättebra, allt gick som på räls och det kändes bra hela tiden. Det gick väldigt lagom fort allting och jag var lugn och trygg och kände att jag hade kontroll hela tiden. När jag fick lilla Nora till bröstet kände jag en sån lättnad och lycka och hon var så fin. :-) Ingen jättebebis var det och hon var helt otroligt välskapt :-) rörlig och stark, hon kröp efter magen och bröstkorgen på mig och var flera gånger på väg över min axel. :-o Att föda barn ÄR verkligen underbart och häftigt!
Som tur var hade mamma och Åke kommit för att hjälpa mig med Vinga så de var redan hemma hos oss när jag ringde förlossningen som sa att det bara var att komma in. Jag ringde hem N från jobbet och han kom ca 15 minuter senare, duschade och så åkte vi in. Först när han kom hem kände jag att jag kunde slappna av helt och hållet!
Väl framme på förlossningen, kl 16:10, mötte en undersköterska upp oss (mamman till en av mina dagiskompisar :-)) och vi fick gå till ett undersökningsrum där hon tog våra uppgifter, jag lämnade urinprov och en barnmorska kom och satte CTG.
Bebis mådde jättebra och värkarna kom med ett par minuters mellanrum. Efter en stund kom bm tillbaka och undersökte mig. 16:30 var jag öppen 6 cm, bebis var fixerad i bäckeningången och vi fick komma till en förlossningssal.
Som smärtlindring körde jag stenhårt på TNS, vilket fungerade jättebra ända till slutet av öppningsfasen då det gjorde så pass ont mer eller mindre konstant, att jag hade maxstyrka redan mellan värkarna så det gick inte att få någon mer effekt när en värk kom. ;-) Då fick jag emellertid EDA – underbart – och jag fick smärtvila någon timme.
Jag bad alltså om EDA direkt vi gick till förlossningssalen, eftersom värkarna kom så pass tätt och så pass intensivt och jag inte hann hämta andan emella. Det var en bra tidpunkt för ryggbedövning, så bm ringde läkare som kom ca kl. 18. Att lägga ryggbedövningen kändes inte överhuvudtaget den här gången heller och effekten kom ganska snabbt. Smärtan försvann men trycket kvarstod, men jag kunde vara uppe och gå vilket inte gick innan då varenda rörelse jag gjorde, oavsett hur liten, framkallade en värk.
Fram till att EDA:n började verka satt jag i stort sett så stilla jag kunde på sängkanten och andades mig igenom värkarna. Fick beröm för mitt sätt att ta värkarna och det kändes väldigt hanterbart trots att det gjorde sjukt ont! Som ett mantra i huvudet tänkte jag ”det går över, det går över, en värk mindre” och det funkade. :-) Är fascinerad över hur lugn jag blir när det är dags att föda!
Förlossningen gick stadigt framåt och 19:30 var jag helt öppen. Bm tog hinnorna kl 19:58 och sen startade krystvärkarna kl. 20:25. Jag krystade i ca 15 minuter då bm snabbt la bedövning och klippte mig lite till vänster, och 20:37 var lilla Nora ute, 3370 g tung och 50 cm lång.
Hon hade navelsträngen hårt lindad ett varv runt halsen, min ärrvävnad från stygnen sist gjorde att jag inte töjdes så bra och därför tog de det säkra före det osäkra och klippte så att bebis skulle klara sig så bra som möjligt. Det var tydligen aldrig någon riktig fara, men jag är ändå tacksam att man inte tog några chanser.
Jag fick Nora till bröstet, N klippte navelsträngen och moderkakan avgick kl. 20:47. Klippet och en bristning inuti skulle sys och bm fick bedöva ett par gånger till då det tog sin lilla tid.
Jag tycker allt gick jättebra, allt gick som på räls och det kändes bra hela tiden. Det gick väldigt lagom fort allting och jag var lugn och trygg och kände att jag hade kontroll hela tiden. När jag fick lilla Nora till bröstet kände jag en sån lättnad och lycka och hon var så fin. :-) Ingen jättebebis var det och hon var helt otroligt välskapt :-) rörlig och stark, hon kröp efter magen och bröstkorgen på mig och var flera gånger på väg över min axel. :-o Att föda barn ÄR verkligen underbart och häftigt!
3 kommentarer:
Åh va fint det låter. Jag vill också föda barn igen. Men själva skaran barn är jag nöjd med :)
Än en gång grattis till lilla söta Nora! Hopaps jag snart får äran att hälsa på henne. Och snusa på henne. Ska prata ihop mig med Sara.
Kram
Låter som en väldigt bra förlossning! Känns bra att läsa om förlossningar som går bra...stort grattis! Kram från mig!
Tack tjejer!
Pernilla - förra förlossningen var också bra. :-) Kompensation för jobbig graviditet, kanske? ;-) Hoppas du får en kanonupplevelse den här gången du med!
Skicka en kommentar