Lilltjejen är redan 10 månader, det är vääääldigt nära ett helt år må jag säga!!
Det händer mycket med bebisar, i rasande fart går det!
Nora har lärt sig att gå lite bättre, dock fortfarande med stöd och hon vill hålla i någon eller något med båda händerna än så länge. Snabbare och stabilare går det dock för varje dag och hon blir riktigt förbannad om den som hjälper henne inte orkar gå lika länge som hon. ;)
Nu kan man få en kram på begäran av lillan. "Får mamma en kram?" säger man, och då lutar hon sig mot en och håller om med båda armarna med ett leende på läpparna som smälter vilket hjärta som helst! Gounge!
Kommunikationen utvecklas, inte så mycket med ord som med ögonkontakt och pekande med hela handen. :) Till exempel vid matning kan Nora söka ögonkontakt och peka mot nappflaskan om hon är törstig, eller om hon vill ut och gå så ställer hon sig, söker ögonkontakt och grymtar, haha. :)
Mamma sägs lite oftare dock, till min stora lycka :D och hon har börjat förstå att lampor finns i de flesta tak ;) och tittar upp när man frågar var lampan är, även om vi inte är i vårt kök där vi började fråga och visa lampan. ;)
Sovandet är sig likt sen förra månaden och så även nattningsproceduren, ingen förändring där direkt. Hon vaknar fortfarande nån gång på natten, ibland tom så att man måste upp och vara vaken och bära ett tag, och hon vaknar kring 05 om mornarna fortfarande samt sover 2 gånger per dag.
Ytterligare ett mål mat är utbytt istället för amningen, mellis på eftermiddagen, och det blir oftast en leverpastejmacka eller en banan eller liknande. Jag ammar således bara morgon och kväll numera.
På 10-månaders dagen vägde Nora 8425 g och var 71,7 cm lång. Min idé om att byta ut mer amning mot mat verkar ha funkat fint. :)
2 kommentarer:
Skoj med en 10 månaders hemma =) Kika gärna in på min matblogg och tävla i min nya tävling =)
Jag måste säga att jag uppskattar ditt flitiga kommenterande på min blogg, jag är inte riktigt lika duktig ;-)
För oss skulle det inte heller bli nåt jätteavstånd till jobben egentligen - det är väl bara det att vi är så grymt bortskämda idag (tar 5 min att gå till Moas förskola, och sen tar det ca 10 min för mig att cykla till jobbet (eller 25 min att gå, vilket jag oftast har gjort) och 1(!) minut för Magnus att gå...) Men det är nog själva pusslandet jag är lite rädd för, det känns så bökigt på nåt sätt...
Det positiva med Carslid är att det blir en betydligt tryggare gångväg till skola/förskola än vi har idag, plus det där med vardagsmotionen som du skrev - det har jag skrivit upp på plus-listan :-)
Åhhhh, vad svårt det känns! Var ni stensäkra på en gång när det blev tal om att byta hus? Hur resonerade ni?
Skicka en kommentar