Sitter här och klurar på hur det gick till när tiden gick så här fort... Om bara en månad börjar lilltjejen på dagis (ja ja, jag VET, det heter förskola) och jag ska ut å jobba igen. Nästan två år har gått sen jag gick hem på havandeskapspenning och jag fattar seriöst inte hur det gick till. Det måste verkligen vara sant som de säger, att tiden faktiskt GÅR fortare när man blir äldre. Jag menar, jag ÄR ju faktiskt snart tant på riktigt!
Ujuj...
Maken har jobbat i helgen (inget nytt under solen, med andra ord...) och jag har gjort... ingenting typ. Hade besök igår, både dags- och kvällstid, och ikväll ska mamma vara barnvakt medan jag ska på nåt samfällighetsmöte, men annars - nothing. Å ändå har den här helgen bara rusat förbi, liksom alla andra dagar. Hur kan det vara möjligt??
Nu är det dax att ta en liten lunchnap, sen får vi väl pallra oss ut i det ovanligt hyfsade vädret, kanske.
Lev å må.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar